Annons:
Etikettberättelser-av-medlemmar
Läst 5958 ggr
Dior
2009-11-13 18:28

Så rätt det kan tyckas men fel det kan bli

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Som säljare till hästar och även andra djur, har man att ett ansvar att försöka hitta ett hem som blir så bra som möjligt. Men ibland har man otur att stöta på en av världens alla oseriösa köpare.

Ibland har man otur

Att skriva kontrakt på det djur som skall säljas är en självklarhet för mig. Jag vill gärna ha kontakt flera gånger med personen som är intresserad av att köpa min häst eller ponny.

Men ibland finns ingen möjlighet att träffa personen mellan fyra ögon, åka för att titta på det ev. blivande hemmet, eller ens köra hästen till det nya stället. Är avståndet för stort så används ofta transportfirmor som hjälp med leverans. Då är ett grundligt skrivet kontrakt av stor vikt.

Hittills är jag nöjd med de nya hem vi hittat till de hästar och ponnyer som sålts, men är noga med att försöka få hålla kvar kontakten under en period. Vill gärna att den nya ägaren vänder sig till mig med ev. frågor, eller om hon, eller han av någon anledning är tvungen att sälja vidare.

Nu för tiden ber jag även om bilder, mailade med gämna mellanrum.

Det är pga vad som hände oss för drygt 2 år sen:

Skenet bedrar

En gammal klasskompis tog upp kontakten och blev väldigt intresserad av våran lilla angloarab vi hade då. Det lilla stoet älskade att vara tillsammans med oss människor som hon litade mycket på.

(Den så kallade) kompisen är uppvuxen med hästar och hade både shetland och halvblod vid tillfället vi träffades igen. När vi gick på skolan var jag ofta ute hos henne och såg att hennes hästar levde ett härligt liv i stora fina hagar och ett mysigt stall.

Hade inte en tanke på att något kunde vara galet nu, så jag tvekade inte så länge på att sälja mitt näpna lilla anglosto till henne.

Det var vinter, och vi hade ofta telefonkontakt, där hon berättade att stoet mådde prima och var så trevlig att pyssla med i stallet.

Men efter ett tag, när hon inte svarade i telefonen, betalning uteblev och vi fick sms om att vi kunde hämta henne, så åkte min man för att hämta stoet.

Jag var kvar hemma, och när stoet kom tillbaka, 1år gammal, vinglade ut ur transporten, tovig och mager så började jag att gråta. Jag var tvungen att behålla mitt lugn vid tillfället och få in henne i en box.

Disa1.jpg

Tårarna fortsatte att rinna när jag gick in mot huset för att ringa veterinären och jag var tvungen att skrika ut min ilska innan jag slog numret. Arg, ledsen, besviken…Känslorna haglade.

Anmälan

Veterinären kom och kunde konstatera löss, mask, ovårdade hovar, och stora öppna sår i ansiktet efter grimman, näringsbirst - absolut ett fall att anmäla.

Så det gjorde jag.

Det visade sig att den fina hagen med vindskyddet, numera var en lerpöl med ett nerblåst vindskydd. Stallet användes inte och höbalarna stod på utsidan om hagen. Alla hennes andra hästar hade också löss och var fulla med mask. Dock inte lika magra och felfodrade. Så inget mer hände.

Idag har hon som tur var sålt alla hästar och flyttat från gården. Men att min anmälan med bilder och veterinärutlåtande inte ens gav henne böter eller djurförbud om ens bara för ett tag, är lite skrämmande. Hur långt skall det behöva gå?

2 år senare

När det lilla stoet tillfrisknat och fått tillbaka sin livsgnista så hittade jag, efter många om och men en ny spekulant. Tyvärr var jag så skeptisk till våga sälja henne igen att jag kom med ett kontrakt som skulle få vem som helst att ramla baklänges. Det skulla vara fullständigt säkert för att skydda stoets framtid, och hålla mig lugn.

Bilder mailades med jämna mellanrum för att försäkra en orolig uppfödare om att stoet hade det bra. Idag är jag väldigt nöjd och glad, för det ser ut som om min lilla docka också är det.

Disa16.jpg

/Therese.

Medarbetare på Arabiska Fullblod och Westernridning iFocus

Annons:
Lorita
2009-11-13 19:31
#1

Skönt att hon fått det bra nu

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




Dior
2009-11-13 19:40
#2

#1 Ja, verkligen. Det var en väldigt jobbig tid för både henne och mig. Så det är jätteskönt att veta att det är så bra för henne nu.

Men det gäller verkligen att kolla upp vem man säljer till. Även om det är gamla vänner. Det har jag fått erfara nu…

/Therese.

Medarbetare på Arabiska Fullblod och Westernridning iFocus

Lorita
2009-11-13 19:52
#3

#2 jag har också sålt fel en gång, den hästen kunde jag inte köpa tillbaka och det gör ont.

Jag sålde till vad jag trode en hästvänlig familj med en veterinär som nära bekant, det första hästen går på första stället är att få ett spiktamp (dom sopade inte  bort söm efter hästarn skods) min som är barfota häst fick en söm i hoven.

Sen efter en lång tids sjukdom så börjar flickan rida hästen och hon sticker till baka till tallet med henne och när jag frågar vad tränaren säger så har dom inge tränare. Trots att dom flera gånger bedyrade att flickan skulle rida hästen för tränare.

Då skickas hästen till ridskola och sätt direkt i arbete och drar på sig en kotledsinflamation.

Nu tror jag hon går i avel, jag har inte hört något från köparna om hur det gått.

Det var en pigg och framåt D-ponny som krävde sin ryttare vilket jag inte var hemlig om när jag sålde henne.

Med vänlig hälsning Lorita
Sajtvärd för Konstnärer, Welshponny och Westernridning




[chouwa]
2009-11-13 21:37
#4

Det är fruktansvärt vad vi människor kan göra.
Jag kommer aldrig kunna förstå och jag kommer alltid
ha lika starka känslor kring ämnet vanvård.
Skönt att hon har det bra nu! :-)

Upp till toppen
Annons: