Jag började med westernridningen tack vare min syster.
Hon rider western på en betydligt högre nivå än mig och började
lära mig grunderna. Desto mer jag lärde mig desto mer insåg jag
att det var en betydligt mer tilltalande ridstil än någon annan.
Red klassisk/akademisk/engelsk ridning innan (vet inte riktigt om alla tre är samma sak)

Intresset startades för mig när jag var 6 år och var på High Chapparall första gången. Men sen hände inte så mycket mer. Jag red andras hästar, och de "skulle" bara ridas engelskt. När jag var 9 la jag bort de engelska sadlarna och valde att hellre rida barbacka.

När jag nu står med egna hästar var valet enkelt att köpa westernutrustning till dem, och det gjorde även min man. Han hade hittills också bara ridit engelskt.

Jag trivs bäst i westernsadeln, och ridstilen och kommer aldrig byta tillbaka. Nu satsar vi istället på mer lärdom inom western, och hoppas på att möjligtvis komma längre än till hobbynivån någon dag.

Min granne kom och frågade om jag kunder rida hennes bokade lektioner eftersom hennes häst var halt. Jag var lite fast i ridingen på min häst och tyckte det kunde var kul att åka och rida för någon.

Vad jag inte visste var att det var western och Staffan Ljungren som var tränare, efter första lektionen var jag helt nöjd och efter det har jag sadla om.

Jag ska återuppta ridandet för tränare nu till våren då jag känner att jag kommit så långt på Ametist att det är dags att börja kräva lite mer av honom.

Jag har ridit skogsmulle (klassiskt och i westernsadel, dock inte weternridning) sen jag var liten, på vägen har jag provat på islandshäst ett tag och lite andra grenar. Det jag i alla år alltid velat prova var westernridningen. Alltid varit faschinerad av cowboys och varit på chappen massa gånger å lullat runt som i en dröm. Alltid tyckt att det varit så häftigt med den kontroll på hästen och den snygga ridstilen (och dessutom snygga klädstilen och underbara livsstilen).

Så en dag så kom pappa (som älskar hästar nästan lika mkt som jag och hållit på med hästar hela sitt unga liv) hem och berättade att han hade varit och ridit på en quarter (westernridning). Det visade sig att en gammal barndomskompis till pappa hade sadlat om till westernridning. Det dröjde inte länge förren jag satt på dom där hästarna jag med =)

Så började jag rida på hans hästar var och varannan dag. Efter ett tag började jag åka med och titt apå när han red för tränare och en dag vågade jag fråga om jag fick låna hans ena häst och rida för den tränaren en gång. Självklart!! Wiii… Red den hästen ganska länge och det var på den hästen jag började tävla. Rider den fortfarande, men nu sporadiskt eftersom jag har två egna nu.

Jag började få upp ögonen för westernridning redan när jag var 5-6 år. För då skaffade sig min äldsta stora syster sin häst (som nu jag har ärft) Jag fick hjälpa henne medans hon tränade och följa med på tävlingar. Vilket jag tyckte var jätte kul. Sen när han gick ut till fodervärd så hjälpte jag lite en duktig tävlingsryttare med hennes hästar och fick lära mig lite mer. På en vecka lärde jag mig mer än jag gjorde av att gå på ridskola i 1år. Sen när vi fick tillbaka hästen så har jag hållt på ännu mer med western och dessutom lärt mig mer att rida tack vare busen jag har

#5: Vilken tur du haft som fått en fin läromästare :-)
Presentera er gärna i presentationstråden också så kanske vi kan få se en bild på honom! Och välkommen hit föresten!

NH har det väl varit från första början, och sen kom westernridningen automatiskt skulle jag vilja säga.. Har tävlat lite smått på ett russ, men rider inget alls längre tyvärr.

Det är intressant att läsa hur folk har börjat med westernridningen!

#6 Det var ju mest att jag hade sökt en gång där på praktik och sen fick fortsätta hjälpa henne. Visst kan jag det, hade helt glömt bort att göra de  Och tack för välkomnadet

Jag red väldigt mycket som tonåring, men sedan kom det annat emellan, typ killar som det blev barn o familj av och yrkesliv m m.

Jag arbetar som redovisningskonsult och en dag fick jag en kund som drev en westernridskola väldigt nära där jag bodde. Ridsuget kom tillbaka och givetvis ska man gynna sina klienter, så jag började rida lektioner i western. Tyvärr hann jag bara med ett par stycken innan vi hastigt flyttade till Skåne. Åren gick och det blev lite islandshästridning och en underbar ridresa till Frankrike.

En dag dimper det ner ett reklamblad i brevlådan om en nystartad ridskola med westernridning på min ort. Jippie

Nu har jag ridit tre terminer där och måste ge en eloge till Nathalie som driver Åningatorp ridskola i Klippan. Att hon står ut med oss som fastnat i det vi lärt oss tidigare, och lotsar oss med tålamod in i ett annat sätt att rida och handha hästarna.  Jag är jättenöjd och byter aldrig tillbaka från western

#10: Låter härligt.

Ja inte är det lätt att byta tänk och många tror jag lär sig korta tyglar som man styr med. Att lära om till höjda händer, vikthjälper och långa tyglar är inte det lättaste ;-)

Välkommen hit föresten!

Jag red på ridskola från början, men "halkade" in på western av en slump då ridskolan skulle ha en helg med western ridning och dom behövde mer folk anmälda för att den skulle bli av. Jag anmälde mig dit och provade och fastnade för westernridningen.

#12 Det var en bra ridskola ;)

#12 Verkligen bra ridskola =)

Ja visst är det

ridit sen barns ben och var mest en skogs mulla då ja tycker om att rida långa mysiga avslapnade ridturer i skog o mark även nu.

hitta boken som bob W tänker inte försöka skriva hans efter namn men ja läse och kollade hans film och så for jag med min häst till närmsta western tränarna som bor i grannbyn

de var nu ca 8 år sedan och de har vart himmla kul.

har irdit för flera tränare så som staffan ljunggren en hellt fantastik tränare

och även för anders jossefsson o sen har vi ju Lasse o regina i grann byn då helt otroligt trevligt par som hjälpt mig mycket :)

Jag red på ridskola från början, men hade kommit upp så pass i grupperna att det inte fanns så mycket nytt att lära sig, utan att gå över till storhäst. Jag kände inte för att göra det eftersom de hästarna var alldeles för stora för en liten 12-åring som mig..

Så var vi på Globen det året och jag fastnade vid en massa westerngrejer. Mamma fick då reda på att jag alltid velat rida western, så när vi kom hem letade vi runt och hittade en som hade privathäst och som gav ridlektioner på den. Så jag började rida där och sen blev det mer och mer..

Idag är jag medryttare på hästen. Han går inga lektioner alls idag, utan det är bara jag som rider honom + den yngre hästen (båda i western). ^^

Jag började som liten på en vanlig ridskola där jag fastnade lite för dressyr. Men började rida islandshäst istället. Och nu har jag en islänning som jag håller på och även rider nh på. Alltså utan utrustning. Jag har aldrig ridit western, men är riktigt sugen på att gå på någon western kurs till sommaren. Ska kolla runt lite