Jag har både ridit och tävlat massa olika raser i western.
Allt från nordsvensk och islandshäst till varmtblod och quarter.
Quarter och paint har något speciellt, de är skapta för den här ridstilen och har en mycket speciell lyhördhet och samarbetsförmåga.
Islandshästen och kallblod är ju lite tyngre vilket kan göra vissa grenar t.ex. reining lite svårare.

Jag har både haft och ridit varmblod och tycker att det är fel att säga att de behöver ridas "bra mer än andra raser". Alla raser och individer skall ridas rätt. Det finns väldigt lättridna varmblod precis som det finns väldigt svårridna quarters.

Jag har alltid upplevt westernvärlden som den mest toleranta och den sporten där tävlande, tränare och ägare sällan kastar sneda blickar efter varandra. Jag har som sagt tävlat flera olika raser i western och aldrig upplevt några elaka blickar. När jag tävlade min Nordis fick jag dock extremt mycket komplimanger över hur kan kunde röra sig trots sin storlek och alla var väldigt imponerade av att jag deltog med ett kallblod.

#1 Menade det inte så, men mer at just för att de kan ha lite svårare med vissa saker är det extra viktigt att jobba på det :) Ungefär som att PRE-liknande raser som har  väldigt lätt för samling generellt behöver jobba mer på att länga ut sig.. så det känns fel när man ibland hör att ''varmblod ska man bara lulla runt på för de kan inget annat'' eller liknande, jag känner att just precis därför är det ännu viktigare att de får lära sig ordentligt.

Jag hoppas att du har rätt, men det verkar i alla fall vara en trevlig grupp :)

Det är trail jag ska testa på, tror att det kan vara nyttigt för Crow att få tänka lite och ta det lugnt. Heh.. men jag kom just på att han aldrg sett en bom i hela stt liv, så det blir intressant nästa vecka..

#2: Man måste alltid börja någonstans. Det viktiga är att se hästens gränser och inte pressa den för hårt.

Jag tycker inte att någon hästras är skapad för att lulla runt, men vissa kanske kräver mer än andra. Precis som med hundar.
Men varmblod duger ofta mycket till, det kan jag säga. Den som säger annat talar enbart ur dålig erfarenhet.

Det går nog bra :) Vi har ju mest ridit i skog och mark, och i 99 fall av 100 så går han fram på alla ''nya, läskiga'' ställen om jag ber honom. Han kommr nog vara lite stressad i början; ridhus, andra hästar, konstiga grejer överallt, men tror nog att han lugnar sig om han får titta lite först och gå runt ett par varv, kanske skritta några minuter och fokusera på att jobba istället för att intala sig att det finns bergslejon överallt :3

Det är roligt med honom, för man riktigt känner hur glad han blir när han klarat av ett nytt hinder av något slag.. lite därför jag tror att trail kan vara nyttigt för oss. Vi kommer få tänka och samarbeta inför olika uppgifter.

Han gillar 'dressyr'' också, men det är lite svårt för mig att komma på vad jag borde göra och hur länge, och han har nog lättare att fokusera utan att bli förvirrad eller tröttna om han faktiskt ser något fysiskt/verkligt i samband med hjälperna (tex backa mellan bommar eller så, där har han ju mer att orientera sig efter än när han bara backar för backandets skull.. )

Reining verkar iofs otroligt kul det också, men vi behöver nog lite mer lugn och ro innan vi ger oss på en så pass fartfylld och 'stressig' gren. Kanske någon gång när han och jag är lite stabilare och mognare kan man ju prova på det också. (Jag gissar att man förståss även inom reining tar det lugnt i början, men det är ju ändå ett mål att bli snabb på rörelserna och så, känns som att en lugnare träning utan det målet på samma sätt är bättre som vi har det nu, så kan jag vara fullt nöjd med att rida speedracking för mig själv i skogen mellan lektionstillfällena ^_^)

Jag upplever också att western är den mest toleranta grenen. På tävling spelar det ingen roll vilken häst du kommer på, det viktiga är att man har kul. På träning har jag dock mött några tränare som ger småaktiga kommentarer eller inte alls tar mot travare. Fått höra av en tränare att det inte är någon idé att rida på travare eftersom dom endå aldrig kan lära sig att galoppera.

Inom western finns ett otroligt brett utbud av grenar om man vill tävla så det finns alltid något för alla! Barrel race och pole bending är grenar där vilken ras som helst kan ställa upp, men vinna är lite svårare =P Travare har ofta väldigt tävlingskänla när det kommer till att springa fort och gillar ofta dessa grenar och vissa blir riktigt bra. Vill man rida lite mer "dressyr" men lite lugnare än reining så finns ju western riding och western horsemanship. Vill man ställa upp i en vanlig och enkel ridgren så har vi ju pleasure som är enkel att ställa upp i (dock inte så enkel att vinna). Annars har vi ju trailen som är väldigt vanlig att tävla med andra raser än quarter och paint. Sedan har vi kossegrenarna som ridtravare brukar vara ganska bra på, speciellt team sorting och team penning (i år vann ett lag på 2 ridtravare team sortingen på high chaparral och förra året var det också en ridtravare som vann).

Så inom western finns det gott om plats för ridtravare!! Och när man åker runt och tävlar är man inte ensam om att ha en travare att tävla på, det tycker jag är kul!

Roligt att travarna syns på tävlingsbanan också :)

Själv har jag inget nöje i att tävla över huvudtaget, utanvill bara träna för mig och min häst :)

#6 jag skulle råda dig till att åka iväg och titta på några mindre westerntävlingar, på klubbnivå, då kommer du se att tävlingar är inte tävling utan ett tillfälle att träna och något man har som mål för sin träning.

Håller med #7 Tävlingar är en trevlig fest där man kan träffa folk och prata häst och western med gó stämning i western-stuk och ställer man upp med egen häst så är det ett jättebra träningstillfälle =) Tävling inom western är inte som andra tävlingar =P Alla hejjar på alla!!

Vi har precis tagit över en travare. Han är 5 år och jätte lättlärd o känslig. Rids utan bett. Han lär sig allt så himla fort. Går att rida på en hand när han har hackamore på sig. Han reds på det hos sin förra ägare. Han stannar o backar lätt så när jag red honom första gången blev jag helt salig faktiskt. Och jag kan erkänna att jag e ingen travhästfantast egentligen.  Han kan trava väldigt långsamt när han vill oxå.  Meningen är att vi ska ha denna häst som skogsmulle åt mina stora döttrar och åt min sambo som bara ridit ett fåtal ggr. Tror det kommer bli toppen. Vem vet han o sambon kanske tävlar nån klubbtävling sen framöver.

#7 och "8 Jag gillar inte att tävla öht :) Har för dåliga tävlingsnerver och tycker helt enkelt inte att tävling är roligt. För mycket förberedelser och tjafs. Så varför måste jag tävla?

Det enda jag har tävlat i är kaninhoppning ;) Var ganska kul, men det räcker för mig.

#10 att tävla western på klubbnivå, det är inte att tävla det är en del i träningen. Du behöver inte tävla men åk och titta, se och lär.

Sen känner man att det inte är så farligt att gå in och tävla i vissa klasser är man inte ens ensam på banan när man tävlar/visar upp sig och man gör det bara för kul och för att gå vidare, annars får det vara. Men när man tävlar får man ett kvitto på var man är just nu.

För mig handlar tävlandet inte så jättemkt om att vara inne på banan, det är allt festandet runt om, glada folk, att hejja på när dom andra rider, uppleva samvaron och stämningen (och ja det är lika stark på klubbtävlingar som på stora tävlingar). Så även om man inte vill gå in med egen häst, eller bara går in i pleasure (där alla är inne samtidigt och det förekommer inget moment då alla tittar bara på mig) så är det en speciell del i att träna/rida western.

Vill man inte så vill man inte, men jag tycker man går minste om någon om man inte besöker en tävling nångång i livet.

Jag tror många varmblod som gått trav trivs väldigt bra med western, då dem ofta är ganska heta/stressiga/spända eller har problem med detta så är den lugna western stilen nog ganska skön för dem ;)

Jag red lite "western-stuk" på min ridning för att lära mitt vbl varva ner, och han älskade det, ska när möjligheten ges rida western för tränare så jag kan varva det med engelsk ;)
Men det är nog några år tills dess.