Hej knivig sits ni hamnat i.

hade jag varit er hade jag börjat om från noll. hur är hon att leda. kan ni gå med henne på kortare/längre turer börja med grimma. Hur funkar hon med repgrimma. Den är ju lite vassare så kanske inte funkar alls. När jag vande unghästen vid bett hade jag ett 3 delat med fasta ringar. i början gick jag som vanligt. Sen la jag tygel över halsen och gick bredvid vid bogen/ryggen och styrde från marken för att lära tygeltagen.

nu var ju min rätt villig i allt jag gjorde. Men ni kan ju också förknippa träns/bett med lek eller godis. Gör det roligt för henne. :)

Det första jag skulle göra var att gå igenom hela hästen för att utesluta att hon inte har ont.

Sen skulle jag ta hjälp av en duktig mjuk tränare som kan hjälpa dig

Var hon svår för er att rida från börja eller är det något som kommit efterhand?

#1 Jag har börjat om totalt ifrån noll gällande ridning, dock inte längre.
Hon är hur trevlig som helst att leda, inga som helst problem att stanna, "starta", öka eller sakta ner. Lyssnar när man "kastar" grimskaftet underhalsen för att hon ska gå åt höger (jag går på vänster sida och svänger ju då mycket sämre åt höger) och hon går fint till höger.
Inga problem där oavsett sträcka. Jag har lädergrimma eller en riktigt bra sydd nylongrimma (tror det är nylon) och hon funkar super. Redgrimma har jag inte testat.

Jag har testat olika sett att hantera henne med träns, bland annat vid ridningen har jag gjort en lite annorlunda sak nämligen att börja ridpasset med att hon får gå runt i paddocken med träns och sadel och bara gå runt lös och göra som hon vill tills jag kallar på henne eller börjar kommendera henne ifrån mark.
Efter 5min så tar jag in henne till mig på mitten och sitter upp och rider sedan med långa tyglar i skritt 10min, sen hoppar jag av och gör om allt, hon får gå lös som hon vill tills jag börjar kommendera och sen efter 5-10min så tar jag in henne igen och sitter upp.
Då har jag märkt att hon är liiite lugnare i traven när man börjar med den, då travar jag enbart 5min max och sen hoppar jag av igen så får hon trava runt löst till jag kommenderar igen eller tar in henne och sitter upp.
Hon blir mycket lugnare då även om det är mycket knackigt men skillnad märks.
Jag brukar göra på det sätt du gjorde också, att öva med tygeltagen ifrån mark, hon fungerar jätte bra.
Dock måste jag rida henne minst 3-4ggr innan hon är lugn sen fungerar hon hyffsat fint, man kan lägga på skänkel utan att hon försöker sticka utan hon flyttar fint för den, men det varar enda tills min äldre syster rider henne, då är hon förstörd igen…
Lyckligtvis rider min syster mycket sällan, men de otroligt få gånger hon rider gör att jag måste börja om igen =(

#2 Hon är genom kollad och hon har inte ont någonstans, kollad av flera olika personer och veterinärer. Ingen hittar något =/

Pappa och jag ska ta henne till min ridlärare jag hade när jag red inför instruktörer, hon är grymt duktig och arbetar mjukt.
Tyvärr har pappa nästan aldrig tid och hon har inte tid att komma tills oss, hon har gett mycket tips och råd men vi känenr att hon själv måste få testa henne så hon vet exakt vad hon ger råd för.
Men som sagt tiden är väldigt dålig.

Hon har varit sådär redan när vi provred henne, jag reagerade fort på att man kunde verkligen inte använda normala smackljud utan det var knappt man fick låta när man smackade för ju mer det lät desto fortare var hon iväg och då med en viss stress, ju mindre man låter desto försiktigare är hon men jag tror det är för att hon itne riktigt vet om hon verkligen får gå iväg eller öka.
När hon kom hem till oss var hon lika, men då drog vi tyvörr slutsatsen att detta skulle ge med sig, hon var ju trots allt på ett nytt ställe (lånade hem för prov) och det gick bättre men när man började kräva av henne så blev hon stressad och nervös, känner i efterhand att jag borde ha krävt mycket mer redan vid provridning.
Så hon har varit sphör redan innan hon kom, doc har hon blivit bättre inom mycket men det är otroligt mycket kvar..

Går det att trava kravlöst - oavsett huvudhållning/fart - en stund i hennes eget tempo, eller blir hon mer stressad av det? Tänker att hon kanske slappnar av om hon märker att ''ah, det var bara detta''. Fast hon kanske blir stressad och nervös  om hon känner att hon inte förstår och inte blir ledd av någon istället.

Hur går det att ha ledare från marken, kan hon ta stöd mot ledaren och hålla sig lugnare då? Tänker framförallt på traven nu.

Annars har jag inte så mycket ideer. Jag hade försökt att inte vara försiktig och ''gå på tå'' med skänklar och ljud och annat, min erfarenhet är att då blir hästarna bara ännu mer uppmärksamma och stressade av det. Samtidigt ska man ju inte riskera sin och hästes liv, om hon nu får panik av att skänkeln ligger mot normalt.

#4 Det går inte, hon travar på i all världens fart tills hon in princip far i backen av trötthet - har testat en gång och hon bara travar på och travar på och det går bara fortare och fortare.
Man ser väldigt tydligt att hon blir mer och mer stressad, vet inte alls vad som är "felet".

Jag kan springa bredvid henne och trava, det är inga problem förutom vid svängarna då jag kan ha lite problem och hon kan misstolka och öka för stunden men sen komma tillbaka i lugnare tempo när det faller in att det bara var en sväng.
Men ibland så går det bara fortare och fortare, men oftast fungerar det bra och då håller hon huvudet relativit lågt.

Hon får inte direkt panik, snarare blir hon otroligt stressad då hon inte vet överhuvudtaget om den bara är där eller om det är en manande skänkel så hon ska gå på fortare.
Har samma tankar som dig att det kan bli värre om man är försiktigare, men för henne har det bara blivit bättre.
Som jag sa så behövs det cirka 5 timmar (5 pass då) för att få henne att ta det lugnt och sen kan man leka med skänkeln bäst man vill nästan, både skänkla upp i trav/galopp och skänkla för flytthjälper osv.
Men som jag också nämnde så krävs det enbart 5min med min syster och detta är borta, hon tar ingen direkt hänsyn till Rianas psyke vad jag märkt me roch mer.
Red faktiskt ut med syster och hennes kompis.
Kompisen hade sin egna, syster hade Riana och jag hade Stårsa (egenppfödd fjording som jag ridit/kört in och utbildar just nu) och då berättade min syster detta:
Hade du inte varit med nu så hade jag och E (kompisen) just nu galopperat och skrattat halvt ihjäl oss.
(Jag var med på Stårsa och jag krävde en sansad ritt då allt ska bli bra för Stårsas utbildning + att jag red barbacka då)
Med andra ord så är det otroligt mycket fart och fläkt när hon och E rider ut men även när hon själv rider ut (hon får inte rida Sårsa pga. att Stårsa bara är 4 och kräver att allt ska bli rätt så hon inte lär sig fel eller blir förstörd på något vis).
En gång när jag och E red ut (hade Riana då och skrittade bara vilket är OK för Riana) så berättade även E att syster har en "stoppsträcka" på minst 50m där hon försöker få stopp på Riana.
Systers egna ord säger såhär: "Jag i princip hänger i tyglarna för att få stopp och sågar".
Så det är tyvärr på tok för mycket som blir fel när syster rider…

Jag hade inte låtit systern rida överhuvudtaget om hon ska förstöra hästarna. Hade satt ner foten.

#6 Tyvärr har jag inget att komma med på den fronten och pappa har satt regler som hon följer tills man inte ser henne vilket är cirka 100m =/.
Hade jag fått som jag ville så hade syster aldrig fått rida Riana.
Vet inte riktigt vad det är, för pappa säger själv att hon inte kan rida så jag ser inte felet med förbud eller strikta krav som hon FÖLJER för det märkt på en gång när det blivit fel, då tar det x antal pass att få till henne igen.
Det enda jag vet är att hon inte får rida Stårsa eller den nya hästen som ska komma snart, ska hon det så kommer pappa att ha extremt stränga regler men jag tycker de reglerna bör gälla nu med.
Hon är 13år, hon är för gammal för att få till.
Stårsa är 5år snart och den nya är 4 år snart och ska ridas in i sommar, så de kan man få till om något blir fel - mycket enklare.

Det enda som kan bli med Riana nu är egentligen att hon blir värre och värre, för bra kommer hon aldrig bli, bara liite lugnare men inget mer.

Kan du inte prata med far din och lägga upp det så här.

Riana är svårriden och syster rider henne fel och det är farligt. Hon kan gå omkull med henne. Man måste vara lugn och inte flängrida.

Kan du inte diskutera lite så med din pappa så kanske han får upp ögonen också. Tror ju inte han vill att din syster hamnar i en olycka som sen skylls på hästen.

#8 Har pratat med pappa, vet inte alls vad som gör att han inte sätter stopp. Får inga vettiga svar alls och ofta blir han bara sur eftersom att jag träder fram som en "självisk unge" som kan bäst själv. (Bli ungefär så tydligen om jag pratar om djuren med någon)

Pappa är väl medveten om Rianas tillstånd och han vet själv att det blir otroliga omständigheter för Riana när hon skiftar ryttare med en som tillåter fläng och bara drar, sen är det en som jobbar (försöker) och kräver mer och sen kommer en som är någonstans mittemellan men ändå mer på jobb hållet.

Tror inte att pappa skulle skylla på Riana, han skulle nog snarare säga åt syster att så går det om man inte skärper sig trots alla tillsägelser. Även om han skulle bli mycket ledsen att hon hamnar i en olycka så skulle han säkerligen säga detta med efter ett tag när hon kvicknat till mer.

Har ingen aning om vad jag ska göra med varken syster, pappa eller Riana =/.

Men eftersom Riana är den jag verkligen kan hjälpa så vill jag ha så mycket tips jag kan med henne!

Pappa pratar jag lite om på BUP så där får jag hjälp med honom.