Presentation: Mantissa
Jag blev precis medlem på westernridning.ifokus, jag hänger ju här rätt ofta numera så wft. Precis som alla andra fick jag ett välkomst-pm där det bland annat stod att jag skulle (gärna) presentera mig i presentationstråden. Någon sådan lyckades jag inte hitta, men jag gör en egen:)
(Kanske någon snäll Sajtvärd kan flytta inlägget så det hamnar där det var meningen?)
Jag är 28 år gammal och har ridit (engelskt) sen skolåldern. Absolut inget proffs, mer skogsmulle modellen. Kom i kontakt med westernridningen för första gången för ca 5 år sedan då jag "började om" min ridning på en ridskola med westerninriktning. Den låg i Grönås utanför Järvsö och Lina (ja, hon hade ett efternamn, men jag kan inte minas det på mitt liv!) som drev stallet höll även i lektionerna. Det var som ni förstår en helt ny häst-värld som öppnades för mig. Tredje terminen valde jag NH inriktningen och lekte då med hästarna från marken. Tyvärr var det sista terminen ridskolan var igång. Ett år senare började jag på en annan ridskola i Järvsö, kusmyra. Hade inga tankar på western då, ville bara öva upp min ridning mer (man får så hemskt mycket olater när man bara slörider hemma), men till min stora glädje fanns där även ett par westerngrupper! Andra terminen där fick jag plats i en av dessa:)
Denna westernridning var ganska olik den jag red hos Lina, men endå betydligt mer passande mig en engelskt dressyrharvande och (gud förbjude!) hoppning. Men hemma är det körningen som varit mitt största intresse.
När åsnorna kom in i mitt liv hittade jag vad jag hade sökt förgäves efter i de flesta hästar jag haft kontakt med. En mysig kelig individ som tänker först och inte stressar upp sig i onödan. Så nu är hästen såld och hemma bor förnärvarande (får faktist hoppas de inte blir fler på ett tag nu!) fem åsnor i varierande åldrar. De två yngsta är födda i somras så de har jag startat lite försiktigt med parellis lekar. Snart är det tio år sedan de första åsnorna flyttade hem till mig så jag har snart mer erfarenhet av dem än av hästar:)
Hur mycket westenridning det blir på åsnorna får vi se, men nån trail ska vi väll vara med på endå!
På bilden är det hunden Mantissa (som jag snodde nicket från) som provsitter den då nyinköpta westernsadeln medan matte(jag) fotar. Och ja, sadeln ser ruskigt stor ut. Åsnor har längre del med revben på ryggen än hästar och därför en större anläggningsyta för sadlar. Faktist så är det fortfarande den sadeln som denna lilla åsna trivs bäst med, och det är den sadeln jag slänger på om någon mindre person än mig vill hänga med ut på långtur. Annars är Rosalea främst en köråsna.
Jag har en hemsida där åsnorna(och alla mina andra djur) preseteras lite utförligare för den som är intresserad: http://www.leineri.com/hem.html
Jätteskoj och höra om dig och dina djur.
Men la märke till din bakgjord, den ska inte ligga där. Den ska sitta fast med främre gjorden så den inte kan glida bak.
Är mycket otrevligt för både häst och åsna och ha den där bak.
Tack för kommentaren:)
Jag vet hur bakgjorden traditionellt ligger (hänger?). Men läste på en åsne- och mulsida att sadeln ligger stadigare (glider inte fram) om man spänner den bakom magens bredaste del ("behind the roll" som de skrev). Dock så verkade den delen ligga väl långt bak på min tjockis:)
Bilden togs för övrigt första gången jag la på sadeln, det ser inte riktigt lika illa ut idag
:) Okej, Trivs du med åsnor. Är själv sugen på att ha en som sonen kan rida och som jag kan köra. Men hur är dom i sättet jämfört med hästar.
#3 Ja, jag märkte det ganska snart efter att de flyttat hit. Man ska ju skaffa djur som liknar en själv säger de ("sådan matte sådan hund"), så hästen fick flytta!
Åsnor är en annan art, så förväntar du dig att den ska bete sig som en häst så bli du besviken;)
Den mest markanta skillnaden är att åsnor tänker efter före. Det kan se ut som att inget händer och sen helt plötsligt så utför åsnan momentet perfekt:) Det gäller att ha en annan psykologi som tränare. Klurighet är ett plus!
Åsnor har även en extem hög självbevarelsedrift. Den gör inget innan den tycker det är säkert. Speciellt främmande underlag brukar vara en utmaning innan åsnan fått tillit till dig.
Kroppsspråket och framförallt kroppsdynamiken skiljer sig mot hästar. Därför är en häst ett ganska dåligt sällskap åt en åsna (undantag finns, men då gäller det att det är en lite tuffare och mer "hästlik" åsna). Minst två åsnor ska det vara!
Läs gärna mer om åsnor på min andra hemsida Åsneportalen
Starta ny diskussion