Flytta långt för sin dröm?
Jag undrar om det är någon här som har flyttat för att hitta sin gård och i så fall hur det fungerade att flytta från familj, släkt och vänner? Jag upplever det som att man kommer att få stå på egna ben mycket mer om man bor så pass långt bort att man inte med lätthet kan ta sig till föräldrarna över dagen.
Jag bodde 3-4h bort när jag gick i skolan. Klart det fungerade bra, men det var lite bölkigt och det hände ju ibland att mamma o pappa fick komma farandes när det hände något. Men när studierna var över så längtade jag till mina hemtrakter och tyckte det var självklart att skaffa lägenhet nära hemma.
Men nu när tankarna kring gård kommer upp tillsammans med sambon så känner vi att dom gårdar vi tittat på häromkring är så fasligt dyra att köpa. Så vi funderar på att söka oss till någon annan del av sverige för att få tag på det vi söker till ett rimligare pris. Men rädslan att inte kunna lämpa av hund, hästar, framtida barn osv på mamma o pappa gör mig osäker för hur jag vill göra.
Har du flyttat? Hur blev det? Hur fungerade det? Längtade du tillbaka?
Medarbetare på westernridning.ifokus
Jag har ingen kontakt alls med min släckt men har ändå haft gård och djur och barn och fått det att funka.
Jag bor också 80 mil från där jag växte upp så några barndomskompisar som kan hjälpa mig finns inte att till gå.
När man flyttar så bygger man upp ett nytt nätverk som ligger till grund för att få det hela att gå runt, nu har jag valt bort utlandsresor så tillfällen då jag behövt passing av djuren, barn är lätt räknade.
Ja jag åker inte heller på några utlandsresor, men jag är ändå stundvis i behov av hjälp. Tex så har ju sambon nu legat på sjukhus över en månad och varit nära döden, jag har ju såklart bott på sjukhuset och fått hjälp med djuren. Bor jag dessutom långt från mamma o pappa så kommer jag vilja åka dit och hälsa på ibland, jag har svårt att bara kapa banden och det är absolut inte vad jag är ute efter med en flytt. Hmm.. det är svårt det här. Det hade ju varit så mkt lättare om det fanns billiga gårdar precis runt hörnet ;P
Medarbetare på westernridning.ifokus
När man behöver hjälp så finns det och det behöver inte vara mamma och pappa.
Mina pappa dog när jag var 20 så han har aldrig träffat sina barnbarn eller sett den gård jag bor på.
Att jag inte har någon kontakt med mina bror och mor beror inte på avståndet men jag har därmed inte kunnat få vardagshjälp varken med djur eller barn av dom.
Det blir så när man flyttar ut på landet att man bygger upp kontakter där man kan hjälpa varndra när livet blir lite knivigt vilket det alltid blir någon gång i livet.
Jag har ju behövt hjälp när jag åker på utställingar och tävlingar under flera dagar och har aldrig haft problem med att hitta någon som kan ta hand om mina djur.
Barnen har haft klasskamrater och dom har föräldrar som kan låta barnen sova över när det har behövts.
Åtskilliga gånger har jag varit fölvakt/häst åt andra som behövt extra tillsyna av hästar. När jag hade hund var det alltid någon yngre som ville vara "hundägare" för en tid.
Jo det är väl så att det löser sig. Men jag är sådan som oroar mig. Är ganska beroende av min släkt och mina vänner. Vet dessutom att jag längtat hit när jag bott på annan ort för studier. Men å andra sidan behöver man ju inte bestämma att man ska bo borta resten av sitt liv, man kan alltid flytta tillbaka senare om det är så… Vi får väl se vad osm händer.
Medarbetare på westernridning.ifokus
Starta ny diskussion